Över stock och sten i strålande sol
Denna vecka var nr 20. Det är verkligen bisarrt med tanke på att det i min värld precis var snö och kallt. När jag var liten så tycke jag jämt att alla vuxna människor ljög när de sa att tiden går fort när man blir äldre, för som barn var ju ett år till nästa jul eller födelsedag som en hel evighet. Men i vuxen ålder får jag böja mig för överheten och erkänna att alla vuxna hade rätt, tiden går fortare när man blir äldre. v. 29-30 ska jag flytta från Vadstena, det är bara några få veckor kvar.. helj sjukt. Men det jag kommer sakna mest med denna stad är helt klart min finfina kompis, Lambo =)
En annan bisarr upplevelse var när jag gick förbi gymnasiet en dag, då stod det en lärare och fem ungdomar på gräsmattan och hade någon form av friluftsdag. En av ungdomarna fick hålla upp ett par renhorn över huvudet och så skulle de andra kasta lasso runt hornen. Det såg sjukt märkligt ut. Det sista jag hörde var när läraren sa " en annan uppgift men renar är ju att de kan behöva kastreras och då gör man så här..." Exakt vad som sedan utspelade sig på gräsmattan är jag lyckligt ovetandes om.
Detta är min favorit vårblomma, så jag blev så glad när jag äntligen fick se några fina exemplar. Det betyder att det är Maj och att vi går mot sommar och sol. Det känns som det är lite tantigt att ha en favoritblomma, men jag har alltid varit lite tantig så det är okej. En av mina största framtidsplaner är ändå att jag ska bli en prima kulturtant i sina bästa år när jag blir pensionär. Men innan jag kommer dit ska jag ju jobba några år som psykolog hade jag tänkt...
Gullans Guide: Naturreservatet Stora Lund!
Gullan, världens bästa guide!
På lördagen hade Gullans låtsas matte tagit beslutet att det skulle bli en utflykt till ett naturreservat med picknick och allt. Vädret kunde knappast vara bättre. Man kan säga att vägen som man kunde vandra på inte är gjord för den som har svårt att gå för vi vandrade över stocl och sten, men sen var vi väl värda en picknick och en stund i solen medan vi spanade ut över Vättern.
Sol sol och mera sol!
Gullan var en utmärkt guide i detta landskap. Först gick Henrik, sen Gullan i mitten och sist Carro. Gullans stora och svåra uppgift var att hålla koll på oss båda, vilket hon gjorde med bravur. Hon väntade in Carro som stannade och tog kort här och var och sprang sedan ikapp Henke för att se vad han hade för sig. Man kan säga att det var en trött liten hund som kom hem till Vadstena, men kul var det!